Förlovningsdagen

Så är det dags igen. Att fira vår förlovningsdag. Otroligt så häftigt att få uppleva detta år efter år.
Inte för att vi precis brukar uppmärksamma det så speciellt men i dag ska vi fira. Då även jag kom ihåg det....och passligt var i affären för att handla något gott.

Idag är det 27 år sedan vi bytte ringar där i Målviken. Den morgonen smög vi försynt ner till frukosten där jag minns Patrik fumlade med handen och var tämligen liten.... Hi hi. Då familjen fick syn på vad som hänt blev det full rulle i huset kan man säga.
På kvällen var vi i missionshuset i Örserum på ungdomsmöte. Dit hade ryktet nått, eller ja, det stod ju i tidningen också förstås. Så vid början av mötet fick vi så lov och ställa oss upp och alla hurrade för oss! Pinsamt men ett kärt minne.
Idag behöver ingen hurra för oss denna dagen. Men jag är bara så glad att jag lever , att vi lever, att vi får chansen att uppleva så många år tillsammans.

I morgon bitti ska jag på kvinnofrukost. Ska bli spännande. Vi ska då lyssna till en kvinna som jag fattade arbetar med utslagna människor i Stockholm.

Utanför fönstret viner vinden, det tar i ganska ordentligt känns det som. Jag ska ge mig ut med vovvarna strax. Dom ligger för tillfället och slappar i köket. På senare tid har även katten ofta anslutit sig till deras bäddar. I går såg Patrik hur katten låg i en av hundbäddarna och beageln kom och tittade på den upptagna bädden och gick snopet därifrån. Har våran katt pondus, måntro?

Jag önskar er alla en riktigt trevlig och bra helg.