Wow vilken dag.

Tala om urladdning. Och påfyllning. Att hålla föredrag under en timma tar helt klart energi från mig, i alla fall i detta ämne som min resa med cancern. Men OJ vad det ger mycket också. Vilka underbara sjuksköterskor vi har i våran region, helt fantastiska människor som vill göra allt så bra de bara kan. Bara dom har resurserna som behövs. Jag önskar er verkligen LYCKA TILL i ert fortsatta arbete. Ni har en väldigt stor och viktig roll i patientmedverkandes perspektiv. Att än mer sätta patienten i fokus, att utgå från vad faktiskt just den här patienten behöver och undrar över, det kräver djup empati och inlevelseförmåga för att kunna göra ett bra jobb. Men efter att ha träffat er i går så är jag helt övertygad om att ni klarar det. Bara ni får redskapen och resurserna.

Ja flera av er har ju kämpat på under många år för att än mer sätta patienten i fokus. Men nu verkar även ledningsfolk ha förstått det! Hoppas bara att ni kan få de rätta redskapen för att kunna göra det.

Dagen i går avslutade jag med en mysig stunds fika hos en kompis i Nässjö. Är ju inte varje dag man är där så man lär passa på. Som vanligt hade vi en mycket givande och trevlig stund. Så gott att utbyta tankar. Och gott kaffe och goda kakor var det också. För att inte tala om hennes nybakade matbröd, som är helt fantastiskt.

Men det är något magiskt med Nässjö. Jag brukar ha ganska bra lokalsinne. Inte för att skryta, men har jag åkte genom en stad en gång så brukar jag hitta nästa gång. Men inte i Nässjö! Jag förstår inte detta. Igår blev det likadant igen, trots att jag varit på denna adressen flera gånger. Men envis som jag är så åkte jag runt och tyckte att jag skulle hitta under en halvtimmes tid innan jag gav upp och ringde för väglots! så tokigt.
Det är nog inte Nässjö det är fel på. Det är  nog min  hjärna som har bestämt sig för att Nässjö är svårt att hitta i. Jag får liksom inte ihop vare sig väderstreck eller in- och utfarter. Men ut hittar jag alltid. Hon förklarade vägen jag skulle ta för att hitta hem men se det är inga problem. Hem hittar jag alltid. Och tur är väl det. Skulle jag inte hitta hem så vore det riktigt illa eller hur?
Men gps då? Nej det vill jag inte ha. Då blir det ju inget spännande längre.  Lite utmaningar mår man bra av.

Ja efter denna intensiva dag gick tankarna på högvarv. Jag stupade i säng tidigt men kunde inte somna. Satte på tvn för att skingra tankarna och så småningom somnade jag. Men kl 4 vaknade jag av att katten jamade utanför fönstret och ville komma in. SEDAN var det kört. Inte kunde jag somna om då inte. Blir som att man får så mycket energi en sådan här gång så hjärnan går in i en extra växel.
Låg och lyssnade på ugglan som hoade utanför, på maken som sov och snusade så gott och snurrade runt i sängen. Nära att gå upp men så borde man ju sova egentligen. Ja, jag somnade faktiskt, men då var nog klockan runt 5.30!!! Känns det igen?
Nu är jag i alla fall uppe och känner mig laddad för en ny dag med många nya gärningar som ska göras. Skrev en lista att göra innan jag somnade. Jag har förmånen att om jag ska komma ihåg en sak till morgonen därpå så kan jag tex lägga en bok på golvet, eller dra ut lådan på bordet vid sängen, då jag ser det på morgonen så minns jag direkt vad jag skulle komma ihåg.
Men igår var det för många saker. Så då blev det en lista istället.

Verkar bli ännu en fin dag. Solen skiner och flugorna har helt klart vaknat till liv också. Förstår inte var alla kommer ifrån? Och var är dom innan? Jag går och öppnar fönster flera gånger om dagen nu och släpper ut dom men jag tror dom flyger in igen. Dom trivs väl här! Dom kanske gillar mitt sällskap?

Önskar er alla en riktigt bra dag.