Sjukgymnastdagen

Så har jag gjort premiär hos sjukgymnasten idag! Jag har aldrig träffat någon sådan tidigare. Sökte hjälp för min vänstra arm som bråkar med mig och fick komma till en helt underbar tjej idag. Hon tog verkligen tid för mig och mina frågor, vi gick igenom lymfsystemet och meningen med den osv. Kanon.
Har förstått nu då det även togs bort några lymfkörtlar i armhålan vid operationen för två år sedan, att man visst ska sköta om den armen lite speciellt.  Man kan ju få sk lymfödem åratal efter att det rotats omkring i lymfsystemet. Nu är det ingen fara å färde alls med min arm, vi tror det är en liten infektion eller alternativt en nerv som ligger i kläm i armbågen. Så vi satsar och tror på att det ska läka ut med tiden.
Men just detta att alla vi som  gjort denna operation ska vara lite försiktiga med bakterier utifrån och tex ha handskar på oss då vi är ute i trädgården och påtar i jorden, eller att det är bra att se till att smörja och hålla den armen fin i hyn .... Och att man tex inte bör ta blodprover eller så i den armen, just pga infektionsrisken! Det hade jag ingen aning om. Se så mycket jag lärde mig på detta besök.

En annan bra sak var att vi diskuterade det här med massage och bubbelbad. Då man gjort denna typ av operation o behandlingar som jag har gjort ska man undvika detta har jag fått sagt till mig. Det har jag  hört från flera håll, så jag har minsann varken bubblat eller tagit någon massage o tala om, fast jag haft chansen. Då jag frågade om detta så trodde hon att det är en gammal förlegad skröna, inga problem alltså. 

Så nu kan jag både bubbla i badkaret, gå på massage och köra vidare med min stavgång. Så länge jag mår bra och det känns okay. Härligt va?

Tråkigare var det att höra på nyheterna i går, deras undersökning som nu visar att Svenska läkare ligger på 11e plats i europa då det gäller patientkontakt, att lyssna och ge tid för patienten!!!!!!!
INTE BRA. Det är ju precis detta vi diskuterar då jag har varit ute på föredrag för landstinget mm. Hur viktigt det är att ge patienten tid, att bemöta den och anhöriga på deras nivå, att lyssna in patientens frågor och försöka svara och finnas där i större utsträckning. Det måste vi bli bättre på. Det finns många goa läkare, flera av dom har jag lyckats få, men det finns tydligen alldeles för många som inte "räcker till"  tillräckligt.
Vad beror då detta på? Är det tidsbrist, att läkarna känner sig stressade. Att dom har så många andra arbetsuppgifter, tex att dokumentera vad som sagts osv, att det tar tid som tidigare användes för och tillsammans med patienten? Eller är det så att det saknas pedagogisk utbildning, att kunna känna empati och konsten att kunna förmedla kunskapen dom sitter på på ett bra sätt?
Eller är det ett sätt för läkare och vårdpersonal att orka med, att då istället stänga av och skynda vidare till nästa patient?
Eller är det ekonomiskt?????????????? För det är klart att det är mera ekonomiskt fördelaktigt att klara av några snabba bedömningar av tex förkylning, eller kanske en stukning av foten. Än att behöva lägga tid på att sitta och förklara olika tänkta scenarion med en cancer sjuk patient, eller annan som kräver lite längre stund? Är det verkligen dit vi är på väg?

Skrämmande tanke måste jag säga. Det mänskliga bemötandet i vården kan inte kompenseras med något annat system i världen.  Spelar ingen roll hur bra eller ekonomiskt fördelaktigt ett system är, det kan inte kompencera frånvaron av tid med vårdpersonalen. Ni som arbetar inom vården, vad det nu än är, är ni så fantastiskt viktiga och värdefulla, glöm inte det.
Kämpa vidare så gör jag det med. Ut och prata och påverka. Lycka Till.