Bra jobbat killar, både ni på isen och alla ledare bredvid. Sveriges Juniorer tog hem guldet i nattens finalmatch efter en riktig rysare! Trettioett år sedan sist så det var ju verkligen på tiden.
Jag hade ställt klockan men vaknade faktiskt fem minuter innan så jag kunde tyst smyga ner till tv.n. Och tala om att det blev en spännnade match.
Vilken glädje då målet till slut trillade in i rätt kasse....oj oj.
Om vi kunde använda oss mer av denna starka glädje runtom i världen, vad mycket gott vi skulle kunna uträtta då i rena lyckoruset. Istället för så mycket elände som händer.
Och nog är det mäktigt att höra Svenska Nationalsången. Jag blev dessutom så glad då jag hörde att killarna kunde bägge verserna i sången som ett rinnande vatten, BRA.
Efter detta lyckorus kröp jag tillbaka i sängen för ett par timmars sömn, då i sällskap av två hundar, en vid halsen och en vid midjan, varmt och gott med andra ord.
Strax ska jag åka till kyrkan med kavringen och där hjälpa till att servera sopplunch.
Mina tankar går givetvis mer eller mindre oavbrutet till mina vänner som lider med sin skadade broder. Tack alla ni som hjälper mig att sända styrkande tankar till dom.(jag skrev om detta i förrgår tror jag det var)
Man blir så trött då så mycket energi går åt till tankar då vi drabbas av olika sorters sorg. Det är som om man då man vaknar är i ett lugnt tillstånd under första tre sekunderna för att sedan abrupt vakna upp till verkligheten då det ramlar över en hur det faktiskt är. Känner ni igen er?
Jag känner igen mig så sedan jag fich beskedet om min cancer, som nu är väck för övrigt. Såååå mycket energi gick det åt till att försöka samla tankarna och hålla fokus framåt. Så trött blev jag av allt funderande. Och den tröttheten består för min del känns det som.
Nu ska jag gå ut på promenad med mina fyrfota vänner innan jag ska skära upp kavringen. Det ser ut att bli en vacker dag, nästan ingen vind, ganska klart så här långt och någon grad kallt = rena tassar då vi kommer in, vilket jag uppskattar då det varit blött och klabbigt lång tid nu.
Önskar er alla en bra dag. Var rädd om er.
Ja, tänk va många vi var i Sverige som vakade eller ställde väckarklockan för att gå och upp och se matchen! Vilken rysare...oj vad vi fick vänta på det där förlösande målet -som de verkligen var värda! Jag tror att vi människor har en längtan och ett behov av att få både dela glädje och sorg med andra...att tillsammans ta vara på den goda energin vid positiva tillfällen och på så sätt bygga en grund för att klara av sorgen och det tråkiga som vi får vara med om. Nu lägger vi VM-guldet i vårt fantastiska må bra konto och delar glädjen! Ha en skön vinterdag!
SvaraRadera